Även om jag mest skriver böcker nuförtiden, så har jag ett ben kvar inom journalistiken. Här följer ett urval artiklar och krönikor.
Apropå skallarna på Karolinska Institutet och arvet efter rasbiologin – krönika i Vetenskapsrådets nättidning Curie, publicerad 2015-03-19. Om hur jag tappade tilltron till vetenskapen när jag gjorde research inför böckerna Farfar var rasbiolog och Fallna kvinnor.
Jag vill inte ha farfars skalle
»Mina plantor är mina bebisar. Man måste visa dem kärlek och respekt, inte tvinga dem till något de inte är.«
Orden är Sutip Austads, en av de mest fascinerande människor jag träffat. Jag porträtterade henne i tidskriften Hunger nr 3-2014.
Oasen i Spekeröd
Den blonde och reslige Gustaf Åberg lanserades som rasbiologernas och nazisternas drömmänniska. I Skövde träffade jag hans son, som krävde en ursäkt för att pappan nakenfotograferats och utnyttjats av överheten. Det blev samtidigt en rundresa bland blonda ideal då och nu – där alldeles för mycket är sig likt.
Reportaget publicerades i tidskriften Filter nr 8-09, men inte på nätet. Och för att undvika spridning av nakenbilden, och ytterligare kränkningar, finns artikeln här i wordformat utan bilder.
Den perfekte svensken
Som första land i världen beslutade Island att samla hela befolkningens patientjournaler i en enda gigantisk databas – och gav ett privat företag ensamrätten att driva den. Varför vill 90 procent av islänningarna finnas med i den?
För DN Kultur reste jag till Reykjavik och hittade en vindlande väg från 2000-talets genteknik till 900-talets isländska sagor. Reportaget publicerades i Dagens Nyheter 2000-11-19.
Sagolandet där blodsbanden blev en affärsidé
Texten STRINDBERG FÖRSTOD MIG inledde Helsingborgs Dagblads kultursidas serie ”Min Strindberg” och publicerades den 24 december 2007.
Strindberg förstod mig
Ett par gånger i min barndom passerade jag Eslöv. Pappa hade en gammal Chevrolet och jag och mina bröder satt i det mjuka breda baksätet. När vi närmade oss Eslöv drog vi upp bilrutorna och svischade snabbt förbi. I Eslöv kunde man inte stanna – här låg Felix. Pappa var chef för produktutvecklingen på Findus och den stora fienden här i livet hette Felix. Det fick jag lära mig i Findus lekskola. I fotbollsmagasinet Offside nr 1/2000 skrev jag om min barndom i reportaget FINDUS VS FELIX.
Findus vs Felix
Om hur det är att drabbas av utmattningsdepression har jag beskrivit i dokumentärromanen ”Det här är inte jag”. Det är ingen självhjälpsbok, utan en skildring inifrån av en sjukdom som inte syns utanpå. Jag känner inte till några mirakelkurer för hur man ska komma tillbaka, eller ännu hellre – aldrig bli sjuk. Men några insikter har jag fått och om dessa skrev jag i en krönika i Femina nr 1/2007 under rubriken DET RÄCKER.
Det räcker
När jag upptäckte att min farfar varit aktiv vid Rasbiologiska institutet i Uppsala bestämde jag mig för att aldrig publicera en rad om det. Jag ville veta mer, men tänkte att det skulle bli mitt privata projekt. Så blev det inte. Jag skrev en essä för tidskriften Moderna Tider, som publicerade den i aprilnumret 1998 under rubriken FARFAR VAR RASBIOLOG. Det blev upptakten till min bok med samma titel, som kom ut 2002.
Farfar var rasbiolog