BARA EN BERGLÄRKA
Jag har alltid varit intresserad av dramatik, men först i samband med boken Fallna kvinnor skrev jag min första pjäs: Bara en Berglärka. Den är baserad på samma material som boken och skildrar kvinnor som spärrades in, studerades och sattes i tvångsarbete. Men det är också en fiktiv historia om Linnea, en ung kvinna som tvingats ut i prostitution, och tas in på Landskrona tvångsarbetsanstalt. Hon drivs av en längtan att få kontakt med sin okände far. Pjäsen handlar även om anstaltsdirektören, som på det privata planet konfronteras med sitt eget klassificeringssystem. Vem är undermålig och vem är värdefull? Vad är arv och vad är miljö?
Pjäsen utspelas på Landskrona tvångsarbetsanstalt 1925, som då var landets enda anstalt för kvinnliga lösdrivare, nästan alla var prostituerade. Socialstyrelsen delade in kvinnorna i elva olika ”psykologiska typer”, där demimonder stod högst och berglärkor lägst. Demimonderna hade ofta älskare på Östermalm i Stockholm, medan berglärkorna höll till i skogsbackar och runt hamnar.
Den 27 juli 2013 var det premiär för musikteaterföreställningen Bara en Berglärka, som spelades under sommaren i samband med Landskrona stads 600-årsjubileum. Den framfördes i ett stort tält vid Landskrona citadell, platsen där tvångsarbetsanstalten låg fram till 1940. Pjäsen sattes upp av Öresundsteatern och regisserades av Anders Kungsman. Musiken har skrivits av två av de tidigare medlemmarna i The Ark, Mikael Jepson och Jens Andersson och för sångtexterna svarar Björn Forsman.
Recension i Expressen/Kvällsposten:
… en historia vars angelägenhetsgrad knappast går att överskatta.
Tonsättning av en angelägen historia
