Det här är inte jag

det-har-ar-inte-jagDetta är en berättelse inifrån om en sjukdom som inte syns utanpå. Om hur tillvaron ter sig för en människa som drabbats av utmattningsdepression. Som inte kan sortera alla intryck. En människa som blivit obegriplig för sig själv och sin omgivning. Boken är en dokumentärroman och det dokumentära är själva sjukdomsupplevelsen. Det är ingen självbiografi. Huvudpersonen Felicia är ensamstående med en son. Själv är jag gift och har två döttrar. Men jag har varit sjuk precis som Felicia. Jag fick hjärtklappning och panikångest bara jag gick in i en affär. Eller försökte åka spårvagn. Jag som alltid varit så duktig. Jag föll ner i ett stort kallt mörker. Isen brast, jag kämpade och kämpade för att komma upp. Men jag hade inga isdubbar, och mina armbågar var inte vassa nog. Jag skämdes. Ville inte gå ut, riskera att träffa någon lyckad, högpresterande bekant. Avslöja att jag blivit dum i huvudet, varken kunde räkna eller läsa, inte heller koka kaffe. Någon hade proppat min strupe full med plastkassar, jag drog och drog men fick inte upp dem. Jag skrev Det här är inte jag för att få luft. För att förstå vad som hänt. Det är ingen handbok i hur man blir frisk, utan jag ville gestalta ett tillstånd. Ungefär som Knut Hamsun gör i Svält. Jag kände inte igen mig själv. Jag blev en främling i min egen värld och i min egen kropp. Felicia finner en själsfrände i Strindberg. I Inferno berättar han om ett tillstånd som liknar hennes och som vid förra sekelskiftet kallades neurasteni. Kanske har hennes sjukdom alltid funnits, eller i alla fall symtomen. Men om den beror på något i själva tiden – hur ska hon då bära sig åt för att bli frisk? Själv fick jag en slags inre frid när jag började säga till mig själv: ”Det räcker!”. Två ord som var helt otänkbara förut. Jag tyckte att jag stod alltid på minus  – både på jobbet och i privatlivet. Jag borde alltid ha gjort lite mer.

Det här är inte jag sändes som radioföljetong i Sveriges Radio P1 i december 2005.
Den har getts ut i Finland med titeln Mihin kadotin itseni? (WSOY 2007)

Några pressröster om Det här är inte jag:

”Den här lilla pärlan till bok ger en kuslig och ibland galghumoristisk bild av ett inferno …”
Expressen

”Det är en öppen, känslig och ärlig fallbeskrivning (…) den erbjuder igenkännande och tröst åt systrar och bröder i olyckan.”
Dagens Nyheter

”…att läsa ’Det här är inte jag’ är antagligen det närmaste man kommer en förståelse av vad utbrändhet är.”
Helsingborgs Dagblad

”Hon lyckas ge form åt skeenden, ack så vardagliga, som varje prestationsneurotiker torde känna igen, och hon gör det med en gripande uppriktighet och galghumor som bara äkta desperation kan generera.”
Svenska Dagbladet