Farfar var rasbiolog

farfar_bild

Farfar var rasbiolog finns nu även som ljudbok (Bonnier Audio). Och återigen i pocket (Thorén & Lindskog förlag). Sedan oktober 2019 finns den också tillgänglig på tyska på Wallstein Verlag, i översättning av Benedikt Grabinski. https://www.wallstein-verlag.de/9783835332966-eva-f-dahlgren-grossvater-war-rassenbiologe.html
Klaus Taschwer, Der Standard: Eine berührende und lehrreiche Aufarbeitung einer schwierigen Familiengeschichte.
http://sbvelden.at/2019/01/16/dies-das-die-wissenschaftlichen-buchtipps-des-jahres/

Om boken:
Jag nådde just över skrivbordskanten, precis tillräckligt för att se huvudskålen med sicksack-randen, skallen där farfar hade gem och gummisnuddar.
Knackningen mot min hjässa var försiktig, nästan ömsint. De smala långa fingrarna med den löst sittande doktorsringen trevade sig fram, utforskande och sökande: ”Åh, vad du har vuxit!”

Så inleder jag min bok om farfar. Detta var också vad jag skrev när jag till min stora förvåning kände farfars knackning mot mitt huvud. Jag satt på biblioteket och farfar hade varit död i tjugo år och jag hade tänkt skriva om förtidspensionärer. Eller rättare sagt angivarna, de som ringer försäkringskassan när de ser en förtidspensionär som ser för pigg ut. Farfars knackning blev början till ett femårigt projekt där jag lärde känna min historia. Boken handlar om min resa i spåren efter farfar, KV Ossian Dahlgren professor i botanik i Uppsala.
Han ägnade sig inte bara åt blommor, utan föreläste och pläderade för att ”föräldraskapet i största möjliga utsträckning borde anförtros åt de rasdugligaste elementen inom folket”. Det gällde att bevara den nordiska rasen genom att skaffa många långa och blonda barn. Varför gifte han sig då med min lilla farmor, som var 1,47 lång och hade sydeuropeiskt påbrå?
I boken får läsaren följa äktenskapet och de konsekvenser rasteorierna fick för farmor och de fyra barnen, som varken blev långa eller blonda. Min faster kände sig som en minusvariant, fysiskt sett, och var övertygad om att hon inte hade rätt att fortplanta sig.
Det är en bok om dröm och mardröm. Om rasbiologernas dröm om att skapa ”perfekta” människor, som blev en mardröm för dem som ansågs ha undermåliga gener och blev tvångssteriliserade. Genom brev och dagböcker kunde jag sätta in farfar i hans tid. Och ge en inblick i det akademiska livet i Uppsala på 30- och 40-talet.
Det genomgående temat – vem är värdefull och vilka har rätt att födas – är lika aktuellt idag som på 30-talet. Jag fortsatte min resa i nutid och till dagens gentekniska laboratorier. Träffade genetiska vägledare, en ny yrkesgrupp som ska hjälpa oss att hantera svaren i gentesten. Och några av dagens ”minusvarianter”, människor som bär på anlag för svåra sjukdomar och inte får försäkra sig.
Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss?

Några pressröster om Farfar var rasbiolog:

”Jag sorterar in den i hyllan för framtida klassiker.”
Göteborgs-Posten

”Detta är ett mästerligt litterärt reportage.”
Sydsvenska Dagbladet

”Det är en oslagbar bok tack vare värmen och närheten då en tragisk epok silas genom en skenbart omöjlig kärlekshistoria”
Svenska Dagbladet.